En dyster, kylig natt närmade jag mig den avlägsna kyrkogården där det låg begravt. Det hade legat där i snart ett år och nu var det dags för det att vakna på nytt. Det hade varit borta alltför länge, tänkte jag, och slängde spaden över det höga, spetsiga staketet som omringade kyrkogården. Till sist lyckades jag själv kravla mig över och greppade spaden, mitt enda vapen mot de gastar jag hört talas om. Hoppas att det bara är en myt, tänkte jag medan jag gick in mot kyrkogårdens hjärta. Jag pustade ut. Det var helt öde, inte en själ på flera kilometers avstånd. Månen stod högt på den nattsvarta himlen och lyste försiktigt upp med sitt sorgsna sken. Dimman låg tät över marken och jag såg inte var jag satte mina steg. Gravstenarna stod tysta för sig själva och vakade över de sina.

Försiktigt gick jag längs dem och försökte tyda dess inskriptioner. Inga lyckliga var begravda här inte. Nej, detta var de olycksaligas kyrkogården där de bortglömda låg ensamma och mindes svunna tider. Efter vad som kändes som flera timmar kom jag fram fram till dess krav. Det var ingen vacker grav. Mossa hade delvis täckt gravstenen och spindelnät klibbade över hela dess yta. Marken under gravstenen var inte mycket bättre, insekter kröp runt och maskar ringlade omkring.

Jag satte spaden i jorden och tog det första spadtaget. En hemsk stank sipprade upp ur graven. Var det försent, tänkte jag och tog ett försiktigt spadtag till. Därefter ett till, och ett till och efter tretton spadtag kände jag hur spaden stötte till något tungt och mjukt. Febrilt började jag gräva bort jorden runt omkring. Plötsligt rörde det på sig som om jag väckt det ur dess eviga sömn. Jag blev skräckslagen och tappade spaden. Därefter sprang jag och gömde mig bakom en närliggande gravsten, och tittade på den nyss uppgrävda graven.

Jorden rörde på sig. En hand sköt famlande upp i mörkret. Jag stod kvar som förstelnad på mitt gömställe. Handen greppade marken och därefter sköt den andra handen upp och greppade på andra sidan. Armarna spändes och det hivade sig långsamt upp. Sakta och försiktigt klättrade det upp ur graven. Stanken blev värre än någonsin och jag var tvungen att hålla andan för att inte förlora medvetandet.

Efter en evighet stod det upprätt vid sidan av graven och lät luften långsamt rinna in genom näsan och ner i dess döda lungor för att få dem att fungera igen. Det tog ett steg, vinglade till och höll på att ramla. Sedan ett steg till, säkrare denna gång, och ett till. Det började gå från graven, nu med bestämda steg. Det sökte sig mot friheten, bort från denna olycksbådande plats. När det gick förbi mig vände det plötsligt huvudet mot mig. I de förvridna resterna av dess ohyggliga anlete tyckte jag mig urskilja ett leende. Det var då den skrämmande sanningen gick upp för mig: SÄK ÄR TILLBAKA!

Vem? ... Vad? ... Va? ... Eh ... Hmm .. Öhhh .... (Host, host, harkel) ... Usch, vilken hemsk dröm. Jag måste sluta sova efter att ha druckit Absint annars kan det gå riktigt illa i framtiden. Ni håller nu i era förmodligen darrande händer det första numret av Äventyr

för detta året. Lång näsa åt alla er som trodde att SÄK var död och ni skulle slippa denna landsplåga. Icke sa Nicke! Jag har tagit över chefsredaktörs-ämbetet och tänker ge ut tidningen med (o)jämna mellanrum tillsammans med övriga redaktioner. Anledningen till detta långa mellanrum mellan deta och det förra numret är att vi saknade ett tryckeri där tidningen skulle tryckas. Nu har vi lyckats fixa fram ett och jag hoppas att det blir bra (för er som inte vet så skrevs detta innan tidningen blev tryckt).

Jag har den äran att presentera en ny avdelning inom SÄK, nämligen MUD- redaktionen som kommer att presentera och berätta om MUDdandet. För er som inte vet vad det är bläddra fram till sidan 14 och läs. Annars är det inte mycket mer som skiljer detta nummer från de föregående. Här finns recensioner, nyheter, frågor och svar och annat smått och gott. Den spännande novellen som började i förra numret avslutas också nu med början på sidan 18.

Nu en uppmaning till alla som tycker att tidningen är för tunn, för trist, eller för oseriös (det gäller alla er andra också för den delen): Skicka in egna saker! Vi blir glada åt nya artiklar, läsarbrev, recensioner, noveller, m.m. Bara skriv och skicka in. Det värsta som kan hända är att det blir publicerat. Adresserna till de olika redaktionerna finner ni på sista sidan. Ju mer ni skickar in desto mer blir det att läsa, och framför allt kan vi släppa tidningen med

kortare mellanrum.

Till sist skulle jag vilja berätta om en nyhet som troligtvis blir verklighet i samband med nästa nummer. Alla som börjar prenumerera eller förnyar sin prenumeration på denna tidning för en medlemsdisk gratis. Denna kommer att finnas till de ledande datormärkena. Mer om detta i nästa nummer.

Nu kan ni andas ut och läsa vidare.

Darius Katz, ny chefs-redaktör

PS. Jag vågar inte bestämma ett fast datum för nästa nummer, men jag skulle tippa på att det är ute i december (i är förhoppningsvis). Sista manusdag är satt till 31/10-91.

Sommaren är ju som bekant ej den mest aktiva av perioder när det gäller programvaruhusens aktiviteter. Det lysande undantaget är dock Sierra som har en rad framtida titlar under arbete:

* Leisure Suit Larry fortsätter sina eskapader i Leisure Suit Larry V! Frågan var fyran blev av kommer antagligen att skrivas in i äventyrsspelens annaler tillsammans

med "Var är Upon Westminster Bridge?" och "Varför var Mindfighter så sämst?". I denna femte del skall du under alla omständigheter lösa fyra olika scenarios tillsammans med ett äventyr där du spelar Patty från föregående del. Larry arbetar nu på en TV-station, America's Sexiest Home Videos vilket tyder på ännu ett spel i sämsta möjliga smak. PC-version i september, AMIGA- och ST-versioner senare i år.